Make in India: därför tillverkar allt fler utländska företag i Indien

Indiens tillverkningssektors atypiska utveckling

Indiens ekonomi har utvecklats atypiskt under de senaste 30 åren. Vanligtvis utvecklar länder först jordbruket, sedan tillverkningsindustrin och därefter tjänstesektorn, men Indien tar den vägen i omvänd ordning.

Från det ögonblick Indien öppnade sin ekonomi mot omvärlden 1991 blev landet ett nav för mjukvaruutveckling och outsourcing av affärsprocesser. Tjänster, med andra ord.

Samtidigt låg Indiens jordbruks- och tillverkningsindustrier långt efter. Under räkenskapsåret 2013-14 uppvisade Indiens tillverkningsindustri till och med negativ tillväxt.

Skäl nog för Indiens premiärminister att 2014 lansera en massiv kampanj, Make in India, med målet att förvandla Indien till ett attraktivt tillverkningsland.

Genom att avskaffa onödiga lagar och regler och erbjuda alla möjliga incitament vill Indien attrahera internationella bolag att komma och tillverka i Indien. Syftet är att skapa arbetstillfällen, särskilt för outbildade indier.

“Jag vill säga till människorna i hela världen: kom, tillverka i Indien”, sa premiärminister Modi under sitt självständighetstal den 15 augusti 2014.

“Kom och tillverka i Indien. Åk och sälj i vilket land som helst i världen, men tillverka här. Vi har kompetens, talang, disciplin och viljan att åstadkomma något. Vi vill ge världen möjligheten att komma och tillverka i Indien.”

Varför tillverkning i Indien är ett intressant alternativ

Förutom de reformer och incitament som beskrivs mer i detalj nedan missar indiska ministrar och tjänstemän ingen möjlighet att betona hur intressant det är att tillverka i Indien. De pekar då naturligtvis på det överflöd av arbetskraft som, även jämfört med Kina, är billig.

Indiens unga arbetskraft – medelåldern är 27,6 år – som är relativt välutbildad och engelsktalande, ses också som ett viktigt argument för att locka utländska tillverkningsbolag till Indien. Slutligen är Indien, till skillnad från Kina, känt för sin högkvalitativa tillverkning.

Lättade FDI-regler genom Make in India

Kampanjen Make in India omfattar hela 25 sektorer:

• bilindustri,
• flygindustri,
• kemikalier,
• IT och Business Process Management (BPM),
• läkemedel,
• byggverksamhet,
• försvarstillverkning,
• elektrisk utrustning,
• livsmedelsförädling,
• textilier och kläder,
• hamnar,
• media och underhållning,
• wellness,
• gruvdrift,
• järnvägar, vägar och motorvägar,
• förnybar energi,
• rymdverksamhet, och
• elektroniska system.

Utländska investerare som vill investera inom någon av ovanstående sektorer behöver inte längre tillstånd från Reserve Bank of India och/eller den indiska regeringen. Detta kallas den automatiska rutten för FDI, till skillnad från godkännanderutten där specifikt tillstånd måste inhämtas.

Den automatiska rutten sparar naturligtvis mycket tid och byråkratiskt krångel för bolag.

Utöver de lättade FDI-reglerna har den indiska regeringen infört ett stort antal andra reformer för att attrahera utländska tillverkningsbolag till Indien, såsom:

• avskaffande av minimikapitalkravet för start-ups,
• införandet av onlineportaler (som eBiz, Sharam Suvidha),
• kortare och digitala förfaranden för att starta ett bolag,
• införandet av e-visum.

Dessutom har flera lagar antagits under de senaste åren som gynnar nästan alla sektorer. Till exempel leder Goods & Services Tax Bill och Direct Taxes Code Bill till mer transparens och enhetlighet för utländska investerare.

Men den viktigaste lagen i detta avseende är Land Acquisition Bill, som främjar de dubbla målen social rättvisa och industriell utveckling.

Make in India-incitament

Den indiska regeringen gör det inte bara enklare att tillverka i Indien, utan även billigare. Här är några av incitamenten:

• Sektorspecifika incitament: För att uppmuntra elektroniktillverkning i Indien erbjuder centralregeringen en subvention på upp till 25 procent under en period på 10 år.
• Regeringen tillhandahåller ett extra avskrivningsavdrag på 15 procent för tillverkningsbolag som investerar mer än 1 miljard rupier (nästan 15 miljoner dollar) i anläggningar och maskiner.
• Det finns olika incitament enligt Income Tax Act, inklusive till exempel avdrag motsvarande 30 procent av ytterligare löner som betalas till nya ordinarie medarbetare som anställs av ett bolag med fler än 50 anställda.
• Exportincitament: Under handelspolitiken erbjuds exporten olika incitament, såsom duty drawback, skatteeftergiftsprogram för insatsvaror som används i exportprodukten, med mera.
• Delstatliga incitament: varje delstat erbjuder specifika incitament för industriprojekt. Vissa delstater har också separata policyer för olika sektorer och särskilda incitamentspaket för megaprojekt.

Tillverkningsnav

Nedanstående tillverkningsnav har attraherat stora utländska bolag under de senaste åren:

• Greater Noida (Uttar Pradesh)

Indiens bästa nav för biltillverkning. Dess läge och kommunikationer, i utkanten av huvudstaden New Delhi, har attraherat stora internationella bolag som Yamaha, Honda Siel Cars och LG Electronics India.

• Nashik (Maharashtra)

Beläget cirka tre timmars bilresa nordost om Mumbai, har elektroteknik- och bilkomponentindustrier. Platsen har goda förbindelser via två vägar och landningsbanor, men saknar flygplats.

• Manesar (Haryana)

Cirka en timmes bilresa sydväst om New Delhi. Manesar är ett populärt centrum för tillverkning av bildelar. Det har goda förbindelser via vägar och järnvägar. Infrastrukturreformer pågår för att öka produktionskapaciteten.

• Hospet (Bangalore)

Beläget i södra Indien, cirka fem timmars bilresa norr om Bangalore. Hospet är ett stort centrum för stål- och järnproduktion. Staden har nyligen attraherat enorma investeringar som otvivelaktigt kommer att öka dess produktionskapacitet.

• Aurangabad (Maharashtra)

Beläget cirka sex timmars bilresa öster om Mumbai är tillverkningsnavet för stora läkemedelsbolag.