E-handelsreglering i Indien: det här behöver du veta om du vill sälja online
E-handeln blomstrar i Indien och det finns stora möjligheter för internationella bolag på denna marknad. Under de senaste åren har den indiska regeringen infört olika begränsningar för utländska bolag som vill sälja online i Indien. Vilka e-handelsregler måste du följa om du också vill dra nytta av en av världens största onlinemarknader?

E-handelsreglering i Indien för utländska bolag
Sedan 2015 tillåts 100 % utländska direktinvesteringar på den indiska e-handelsmarknaden, men det betyder inte att alla utländska bolag kan öppna en egen webbutik och börja sälja till den indiska konsumenten.
Den indiska regeringen använder två olika modeller inom e-handelsmarknaden med specifika regler och begränsningar för utländska investerare:
Lagermodellen (inventory model)
I lagermodellen, som vi känner igen från bolag som Amazon, blir varor och tjänster e-handelsbolagets egendom och säljs sedan direkt till kunden.
E-handelsbolaget är därmed ägare till både lagret och den plattform på vilken varorna säljs.
Nuvarande indiska regler tillåter inte utländska direktinvesteringar i lagermodellen.
Det innebär att ett utländskt bolag i Indien inte får driva en webbutik där det säljer varor och tjänster från sitt eget lager, eftersom reglerna inte tillåter att ett utländskt bolag äger 100 % av försäljningsplattformen och av detta lager.
Det finns undantag från denna regel. En utländsk enhet kan inneha upp till 49 % av aktierna i en indisk e-handelsplattform med lagermodell om:
- Produkter tillverkade i Indien säljs på plattformen;
- Grundaren är indisk medborgare;
- Bolaget leds av indisk ledning;
- Bolaget tar in kapital inhemskt, vilket resulterar i att stora indiska bolag återinvesterar i nya start-ups inom sektorn.
Marknadsplatsmodellen (marketplace model)
I marknadsplatsmodellen äger e-handelsenheten endast onlineplattformen och är därmed förmedlaren mellan säljare och köpare.
Dessutom tillåts e-handelsbolaget tillhandahålla stödtjänster till sina säljare, såsom logistik, lagerhållning, callcenter och betalningshantering.
I marknadsplatsmodellen tillåts 100 % utländska direktinvesteringar, och utländska bolag kan därför äga en e-handelsplattform fullt ut, så länge de inte äger lagret.
Det finns dock fler regler för utlandsägda e-handelsplattformar:
- E-handelsplattformar får inte sälja produkter från bolag i vilka de äger aktier; e-handelsenheten får inte ha något inflytande över eller ägarskap i de varor/tjänster som säljs på plattformen.
Till exempel kan en e-handelsplattform inte ta initiativ till att erbjuda produkter med kraftiga rabatter, då kommer bolaget automatiskt att betraktas som en e-handelsenhet med lagermodell, med alla de konsekvenser det medför. - Ett bolag som säljer via en indisk e-handelsplattform får inte bidra med mer än 25 % av plattformens totala omsättning.
- Exklusiva onlinevarumärken är inte tillåtna. Det är förbjudet för en e-handelsenhet att ingå exklusiva avtal med en säljare om att sälja dennes produkter uteslutande på en plattform.
- Säljarens namn och kontaktuppgifter måste finnas på webbplatsen.
- Eftermarknadsaktiviteter är säljarens eget ansvar. Den enhet som driver e-handelsplattformen får inte erbjuda denna tjänst.
Consumer Protection Act 2019
I slutet av juli 2020 införde den indiska regeringen en ny lag med skyldigheter för e-handelsåterförsäljare. Consumer Protection Act 2019 syftar till att ge konsumenter mer transparens kring verksamheten och produkterna, så att de kan fatta välgrundade beslut.
Från 2020 är e-handlare därför skyldiga att på sina plattformar ange uppgifter om returer, återbetalningar, byten, garanti, leverans och frakt, betalningsmetoder och klagomålsförfaranden, samt “ursprungsland”.
Ursprungslandet måste också anges på själva produkterna.
Internationella bolag som erbjuder sina varor och tjänster på en indisk e-handelsenhets marknadsplats kommer att vara skyldiga att lämna ovanstående uppgifter till den enheten.
Från 2020 kommer e-handelsplattformar att vara skyldiga att tillhandahålla så mycket information som möjligt om säljarna på sina plattformar till konsumenterna.
Detta inkluderar:
- bolagets namn,
- adress,
- kundtjänstnummer,
- och eventuella recensioner eller annan feedback om säljaren eller produkterna.
Slutligen måste produkten ange “totalpriset”, tillsammans med eventuella dolda extra avgifter såsom fraktkostnader, och plattformar får inte “manipulera” priset på de varor och tjänster som erbjuds för att göra orimliga vinster.
Digital Personal Data Protection (DPDP) Act
Digital Personal Data Protection Act, 2023 är en lag som tillhandahåller ett omfattande ramverk för skydd av indiska medborgares personuppgifter. Lagen påverkar hur e-handelsbolag samlar in, behandlar och skyddar personuppgifter.
Viktiga aspekter för bolag att beakta:
- Datalokalisering: En av de mest inflytelserika aspekterna av lagen är kravet att lagra vissa kategorier av data (särskilt “kritiska personuppgifter”) inom Indiens gränser. För e-handelsbolag kan detta innebära att etablera lokala datacenter eller använda indiska molnleverantörer.
- Kategorisering av data: Lagen skiljer mellan “personuppgifter”, “känsliga personuppgifter” och “kritiska personuppgifter”, var och en med olika skyddsnivåer och efterlevnadskrav.
- Samtycke: Uttryckligt och informerat samtycke är en central pelare, jämförbar med den europeiska allmänna dataskyddsförordningen (GDPR). Bolag måste upprätta tydliga, begripliga integritetspolicyer på lokala språk och alltid inhämta samtycke innan data lagras.
- Rätt till radering: Konsumenter kommer att ha rättigheter såsom rätten att återkalla samtycke och rätten till rättelse och radering av data, liknande GDPR.
- Dataskyddsmyndighet: Lagen möjliggör inrättandet av en dataskyddsmyndighet (Data Protection Authority, DPA) som ska övervaka efterlevnaden och kan utfärda sanktioner vid överträdelser.
- Obligatorisk rapportering av dataintrång: Bolag kommer att vara skyldiga att rapportera dataintrång till myndigheterna inom en viss tidsperiod.
- Böter och sanktioner: Betydande böter föreslås vid bristande efterlevnad, vilka kan uppgå till en procentandel av ett bolags globala omsättning.
Så säkerställer utländska bolag att de följer e-handelsregleringen i Indien
Bolag som redan följer GDPR har en god utgångsposition, men måste beakta specifika indiska krav såsom datalokalisering.
Att anlita lokala juridiska experter som är specialiserade på dataskydd är ingen onödig lyx för att säkerställa att du fullt ut följer indisk lagstiftning på detta område.
Dessutom är det viktigt att du utvärderar var din data lagras och behandlas, och om du behöver lokala servrar eller molnlösningar i Indien.
Du måste också säkerställa att du har en tydlig, flerspråkig integritetspolicy som uppfyller indiska krav, och att du kan rapportera dataintrång och hantera förfrågningar om lagrad data snabbt och säkert.
E-handelsreglerna verkställs av Central Consumer Protection Authority (CCPA) i Indien, och överträdelser av dessa nya lagar medför kännbara böter. Se därför till att din enhet i Indien alltid följer de senaste reglerna.